Skylt 2 Bronsåldern

Odlingsexpansion och herdekultur

Under bronsåldern expanderade jordbruket starkt. I Bohuslän odlade man främst upp de lätta, sandblandade lerjordarna på sluttningar och åsar. Det är alltså mycket möjligt att det här på åsen du nu står på låg en åker för 3000 år sedan. Boskapsskötseln utgjorde nu en viktigt del av jordbrukskulturen. I slutet av stenåldern anlände nämligen en ny befolkningsgrupp från öster. De förde med sig en herdekultur med stora boskapshjordar. Tack vare det milda klimatet så kunde djuren gå fritt ute året om. Om vintrarna då grästillväxten var sämre gav de sig på träd och buskar, skogarna blev nu glesare och en ny typ av marker som dominerades av gräs och buskvegetation bredde ut sig.

Pollenanalys – en tidsmaskin

Hur kan man egentligen veta hur landskapet såg ut för så länge sedan? Jo, i våtmarker och sjösediment bevaras pollenkorn utan att brytas ned. Genom att identifiera vilka växter pollenet kommer ifrån så kan man få en uppfattning av hur vegetation såg ut vid en viss tid. En begränsning är att det mest är arter som sprider sitt pollen med vinden som finns med, pollen som sprids av insekter saknas oftast naturliga skäl. De öppna markerna representeras av gräs och växter som groblad och svartkämpar vilka har vindspritt pollen. Groblad och svartkämpar är gynnade av odling och bete, så när deras pollen är vanligt i pollenprovet så tas det som en indikation på jordbruk.

Mulens landskap

Naturvårdare brukar ibland använda uttrycket ”mulens och liens landskap” för att betona att dagens gräsmarker är beroende av bondens brukande. Det är på bronsåldern som den mångtusenåriga påverkan av bete på vårt svenska landskap inleds på allvar. Djuren håller inte bara tillbaka buskar och träd utan möjliggör även samexistens av många småväxta arter i själva gräsmarken. Det är ett känt samband att antalet växterarter minskar efter det att betet upphör. Då tar istället några få konkurrensstarka arter över. Tramp från klövar och hovar spelar också en viktig roll. Där får småfröiga växtarter som inte klarar att gro i den täta grässvålen chans att etablera sig.

Spår av Bronsåldern

Bronsåldern har lämnat många spår här på Åby, särskilt framträdande är hällristningarna. Flera är ännu inte framtagna utan döljer sig under gräs och mossa, men en stor restaurerad häll finns strax söder lantgården. Där kan man bland annat se hästar (var det flera eller bara en?). Hästen var ett nytt djur som infördes med herdekulturen. Den användes både som dragdjur och för att rida på och hade även troligen en viktigt religiös betydelse. På hällen finns även flera skepp, ett vanligt motiv på hällristningar som speglar att resor och långväga handel var centralt på bronsåldern. Fynd från bohuslänska bronsåldersboplatser visar att den vanligaste grödan på bronsålderns åkrar var korn, och att nya grödor för denna tid var hirs och rovor.  Man har även hittat spår av att man lagrat äpplen över vintern. Kanske var det vildäpplen som samlats in eller kanske höll man sig redan på bronsåldern med äppelodlingar.