Skylt 1 Stenåldern

Jordbruket införs från Mellanöstern

De första människorna anlände till Skandinavien för ungefär 11 000 år sedan. De senaste rönen visar att de kom från två håll. Först från nuvarande Västeuropa och några hundra år senare från nuvarande Ryssland. Folken blandade sig med varandra och blev de första skandinaverna. Man trodde längre att det var dessa jägare-samlare som så småningom ändrade vanor och blev bönder. Men nu vet man att jordbruket anlände för ca 6000 år sedan med en tredje invandringsvåg som ursprungligen kom från mellanöstern. Jordbrukare och jägare levde länge sida vid sida, men efterhand så trängde jordbrukarna undan jägarna. Idag härstammar de flesta svenskar från den jordbrukande folkgruppen och endast ett fåtal från jägarna.

Att fälla skog med stenyxa

De tidiga jordbrukarna röjde odlingsmark genom att svedja, ringbarka och hugga ned träd med yxa.  Experimentell arkeologi har visat att en ek med 30 cm diameter kan fällas på en bara timma med hjälp av en stenyxa! Genom sin odling och sina betesdjur öppnade människan upp de täta lövskogar som täcke Europa vid denna tid, och skapade då ett större utrymme för de arter som idag är knutna till det öppna jordbrukslandskapet.

Var fanns arterna tidigare?

Var dessa arter fanns innan jordbruket är en olöst fråga. Några tusen år tidigare hade man genom jakt utrotat de stora betare som uroxe, visent (europeisk bison) och vildhäst som möjligen hade skapat en dynamik av öppna ytor i skogarna. Kanske hölls ytor öppna av andra djur, som till exempel bäver. Bäver sätter genom sina dammbyggen skog under vatten. Dammarna rasar då de överges efter några år och då skapas trädlösa områden. Kanske brände jägarna ned skog för att öka födotillgången för harar och hjortdjur. Detta sätt att öka det jaktbara viltet har setts hos nordamerikanska indianer. Eller så höll arterna helt enkelt till på olika typer av små öppna ytor som hällmarker, stränder eller där ett träd föll och skapdet en lucka i skogen.

Spår efter de första människorna på Åby

På Åby finns många spår av människorna som levde här på stenåldern. En boplats har hittats nordost om torpet Lugnet. Läget där är typiskt för stenåldersboplatser i Bohuslän. Det låg nära havet, i söderläge på svagt sluttande sandblandad jord mellan skyddande berg. Lite längre fram under promenaden, strax efter skylten om medeltiden, finns en gånggrift som är en begravningsplats från yngre stenåldern.